Att framföra pjäser på en friluftsteater

I dag ser vi på friluftsteatrar som någonting spännande och kanske till och med exotiskt. Vi tänker på gamla amfiteatrar och vill efterlikna dem när vi bygger våra utomhusscener. Kanske är vi trötta på att sitta i mörka teatersalonger och se på en föreställning på en scen utan naturligt ljus som traditionen oftast bjuder.

Men faktum är att friluftsteatrar var de första teaterscenerna som byggdes. De “exotiska” amfiteatrar vi tänker oss var de första teaterscenerna. De första skådespelen beräknas ha spelats upp många tusen år före Kristus, och då under bar himmel.

Att sätta upp en föreställning på en inomhusteater innebär att väder och vind aldrig kommer att påverka framförandet. Det kan man inte räkna med om man framför en pjäs på en friluftsteater. Som publik får man ofta ta med både paraply, regnponcho och kanske ett sittunderlag.

Skådespelarna i sin tur måste räkna med att behöva framföra sina roller i spöregn eller i kyla, men eftersom de flesta friluftsteatrar är aktiva under sommarhalvåret är det för det mesta sol. Det ger hela skådespelet ett naturligt ljus och kan vara skönt att vila ögonen på. Vissa scener, som till exempel Fredriksdalsteatern, har ett litet tak som skyddar skådespelarna åtminstone delvis från regnet från regn. Andra scener har inte det, och nästan ingen scen har tak för publiken.

Fördelen med att framföra pjäser på friluftsteatrar är att man kan använda naturen runtomkring sig som en del i pjäsen. Framför man en teaterföreställning på Vallarnas friluftsteater kan man enkelt utnyttja ån som flyter bakom scenen på något sätt, medan man på Skansen har möjlighet att använda de gamla byggnaderna runtomkring samt naturmiljön med gräsplättar och små kullar som finns bakom publiken.

Även om det finns många fördelar för själva skådespelet att befinna sig på en friluftsteater är det också en spännande upplevelse för publiken. En inomhusteater kan kännas trång och dammig, medan det känns lätt och ledigt att se på teater utomhus.